träning=?

Gick ut och gick ensam idag. Bara Spotify som sällskap. Det var längesedan sist! Ett halvår. Men kan nog bero på att det varit vargavinter däremellan iofs.

Nåväl, det blev en runda på 45 minuter. Första halvan var det hemskt eftersom det gjorde så sjukt ont i framsidan på benen, vad det nu heter. Då var jag väldigt arg och tänkte på allt annat som är vidrigt med att motionera: som att man måste ha fula kläder på sig, att det gör ont, man blir svettig och äcklig, det tar tid, man får träningsvärk, man måste duscha oftare än i vanliga fall, man blir hungrigare och i vissa fall är det även dyrt.

Sen slutade det göra ont och då kändes det ok. Men kul är det ju inte, själva motionerandet. Det förstår jag inte hur man kan tycka. Det är ju på inget vis att jämställa med att läsa en bra bok, se en bra tv-serie, ha ett givande samtal eller gå ut och äta eller liknande.
Klart att hälsovinsterna som man eventuellt får är bra, men när man håller på där och plågas är det svårt att glädjas över det, känner jag.

Det kanske också spelar in att jag är den minst tävlingsinriktade människan i världen. Att vara bättre än någon annan på att till exempel ta mig fram fort ger mig absolut ingenting. Inte heller att mäta mina egna framsteg intresserar eller peppar mig. Inte ens om det är teknik inblandat, som kan tala om hur många kalorier jag förbrukar eller vad mitt hjärta håller på med eller något sånt. Fullkomligt ointressant.

När träning har varit rolig så har det alltid för min del berott på att jag gjort den med någon rolig person, som Malin eller Anna. Då funkar det.

Vad säger ni andra? Hur är det för er, det här med träning och motion?