Jag har tänkt på ett fånigt beteende som jag har; hur jag alltid ska hålla på och dölja delar av min kropp vid intima relationer. Täcket draperat så, ett nattlinne som jag tar på i hallen så han inte ska se mig utan, inga ställningar där allting syns osv. Det är ju astöntigt! Som om följande scenario skulle utspela sig om jag råkar lägga mig på sidan utan täcke:
Kille: Va??! ÄR DU INTE SMAL?!! Du har lurat mig med dina jeggings, tunikor och täckdraperingar! Nu går jag, adjö för evigt.
För han bryr sig verkligen inte, tycker att jag är världens finaste som jag är. Om jag vill banta stödjer han det, men han tycker att jag lika gärna kan låta bli.
Och jag mår inte dåligt för att jag är rund, inte i något avseende förutom utseendet. Jag har inga följdsjukdomar eller svårt att gå, problem att plocka upp saker från golvet eller något sånt. Det är bara utseendet, att jag skulle vara snyggare om jag var smalare. Men vem bestämmer det egentligen?
Det är bara du som bestämmer vad som är snyggt! I bland kan man ju bli tokig på sig själv för att man inte är nöjd när man är fullt frisk och allting. Hälsoaspekten är det viktigaste ju! Roligt skrivet, det där med luret. Våga vara naken!
SvaraRadera