tänkt

Vill börja med att säga förlåt till Malin för att jag är en sådan dålig bantningskamrat.


Men jag har det inte i mig! Jag har känt efter, och jag känner inte enda gnutta bantningslust. Nada. Zero. Zilch. Keine. De rien.

Det tar så hemskt mycket energi att banta. Sist jag gick ner skulle jag ha skrivit min C-uppsats egentligen, men det gick ju inte. Jag höll ju på och planerade mat, skrev in vad jag åt på viktklubb och gjorde annat där hela tiden, när jag inte var ute och gick eller gjorde saker som hindrade mig från att äta. Jag hade helt enkelt inte tid med något annat.

Har också tänkt en del på att det kanske inte är övervikten som är mitt största problem, utan mitt störda förhållande till mat. Och då spelar det ju ingen roll hur mycket jag bantar om jag inte ändrar på beteendet. Vilket är väldigt svårt och komplicerat och inget som jag kan bara bestämma mig för. Måste ha hjälp. 

Så jag kanske bara försöker äta lite bättre och röra på mig lite mer. Men inget krav. Inga duktighetstankar.