PMS

Jag har länge lidit av min PMS. Både humöret och ätbehovet har ökat under ca tio dagar-en vecka innan mens. Min mage har liksom inte haft någon botten. Sen jag började med medicin mot PMS:en har humöret blivit ett helt annat. Verkligen HELT annat. Dock har jag varit tvungen att äta lika mycket som innan medicinen.

Det är nog lite därför jag sällan klarar av att äta nyttigt i mer än tre veckor. Sen kommer ju PMS:en och tar över mig helt.

Jag har skött mig i över två veckor nu men både i går och i dag har jag gått upp i vikt. Sånt gillas inte! Och jag vet att det är helt galet att väga sig varje dag...

I dag fick jag svaret. Jag fick mens. Jag har alltså klarat av en PMS utan att märka av den alls! Och ändå bara gått upp 1,5 kilo. Det kommer att försvinna snabbt nu.

Jag förstår också att det är vatten som kroppen har samlat på sig, för jag har varit så jävla törstig och hinkat i mig vatten de senaste dagarna.

Sprang mina 2,5 km på löpbandet i går igen. Förlåt att jag inte frågade dig, Helen, men Lina och jag drog iväg vid åtta en söndagmorgon. Galet.